Fyran körde till Sibbarp och lärkan

Det finns gott om filmklipp från slutskedet av Mustangernas gröna epok i Malmö, det vill säga spårvagnen med nummer 4 som trafikerade linjen Gustav Adolfs torg-Limhamn/Sibbarp. 4:an var för övrigt den enda spårvagnslinje som behölls efter övergången till högertrafik i september 1967. Den fick leva ytterligare några år, men den 27 april 1973 kördes den sista turen och spårvagnarna förpassade till Malmös lokaltrafikhistoria i väntan på att den trevliga och populära museilinjen öppnades lördagen den 15 augusti 1987.
Filmarna har varit särskilt alerta tiden innan linje 4 gick i graven. Redan i volym 3 ligger en filmad resa med linje 4, från city till Stranden, men man når dock inte ända ut till det mer lantliga Sibbarp.

FLY MED FYRAN
I volym 6 går turen emellertid till ändhållplatsen vid badstranden. Det var en känsla av flykt att lämna staden för havet och vindarna, när spårvagnen satte fart från Stranden och körde på Strandgatan utmed de vackra strandängarna fram till Sibbarp, och efter ett varv på hållplatsens vändslinga stod spårvagnen åter med nosen i riktning mot city.
Antalet passagerare som steg på och av på Sibbarp ökade markant i takt med att Sparbanksstaden började växa upp 1958. För många skolungdomar i villakvarteren gällde det att passa vagnen på morgonen. Alla turer gick nämligen inte till Sibbarp och att en missa en avgång kunde vara förenat med sen ankomst och allt vad det medförde.
Att ta 4:an en solig våreftermiddag till Sibbarp var förenat med vällust, för om man hade tur vid framkomsten kunde lärkan höras skrika över fälten.

GENOMBROTTET
I filmen ”Sibbarp tur och retur” blir vi även påminda om Genombrottet, som medförde att värdefulla delar av det gamla Limhamn skövlades för att bana väg för Kalkbrottsgatan nya dragning från Limhamnsvägen.
På filmen ses en spårvagn passera korsningen Linnégatan och Kalkbrottsgatan, och även det klassiska cementtåget rullar vid sidan om körbanan på  Kalkbrottsgatan med kursen på Kalkbrottet. Dessa sekvenser har alltså tagits innan Genombrottet förverkligades.
Kampen mot rivningarna leddes av Limhamns Miljöförening med eldsjälarna Gunlög Banck (då var hennes efternamn Åkesson) och Sven Rosendahl i spetsen. De båda väckte opinion och skapade starka känslor för saken. Striden mot kommunen om Genombrottet vann man dock inte, men Tegnérskolan räddades tack vare att Sven Rosendahl påträffade en handling, som fastslog att skolan en gång i tiden hade donerats av de första ägarna, och därmed fick de gamla skolhusen stå kvar till glädje för både limhamnare och (med buss numera) tillresta besökare.