Rälsbussen från Södervärns station

Spårvägsgatan i Malmö går inte att känna igen från hur det var i gamla tider. Men tack vare filmen ”Vägen till Rosengårdsstaden”, som ju ingår i volym 6, är det möjligt att återuppliva minnet av detta bullriga stråk för både spårvagnar och övrig trafik.

TRÅNGT PÅ GATAN
Det brukade vara trångt om saligheten när linje 1 svängde in från Bergsgatan och stannade vid hållplatsen för att släppa av passagerarna, av vilka någon kunde ha en tid hos doktorn på intilliggande Malmö Allmänna sjukhus eller så skulle man fortsätta resan på en annan räls med den gula rälsbussen, som med de brummande motorerna igång, väntade på att stinsen med sin spade skulle vinka klart för avgång  Då gick resan till Skanör och Falsterbo.
1971 upphörde definitivt detta charmiga sätt att färdas söderut till sol och bad vid härliga stränder. Nåja, det kunde lukta tämligen illa om rälsbussarna, men vi må förlåta dem för detta. Malmöborna var fästa vid denna järnvägslinje, vars minne hedras i filmen ”Rälsbuss från Södervärn”.

TREVLIG SKRIFT
Christian Kindblad berättar i sin trevliga skrift ”Tåget har gått” (Kulturföreningen Calluna i Höllviken, 2004) hur järnvägen byggdes upp i södra Skåne. Han ägnar stort utrymme åt trafiken mellan Vellinge och Skanör och Falsterbo. Därför är det ytterst berikande att se filmen och samtidigt i Kindblads forskning lära mer om den logistik, som så till att storstadens invånare kunde resa till ett härligt sommarfirande i Höllviken, Skanör eller Falsterbo
Hvellinge-Skanör-Falsterbo järnvägsaktiebolag (HSF) bildades 1899, men det dröjde några år innan företaget kunde finansiera projektet som kom igång 1903. Den 21 juni detta år nådde rallarna fram till Skanör och samtidigt öppnades det nya stationshuset i Vellinge.
Järnvägsaktiebolaget utvecklade denna del av Skåne genom att 1908 låta uppföra det välkända etablisemanget Falsterbohus. Även Strandbaden byggdes för att locka publiken från Malmö att ta tåget till ett sommarfirande på behörigt avstånd från Malmös rök och damm.

GOD SMAK
Järnvägsbyggarna hade även den goda smaken att anlita den berömde domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin (1864-1948) i Lund för att rita stationshusen utmed linjen. Givetvis ritade Wåhlin även Falsterbohus, men när han gick igång med  stationshusen var han inspirerad av de skånska medeltidskyrkor, som han ägnade sitt liv åt att återställa och skydda.
Arkitekt Wåhlin har skapat bland andra kyrkorna i Hannas och Östra Ingelstad. Men han ritade även Svenska kyrkan i Köpenhamn samt i Lund både Botaniska museet och Zoologiska institutionen.
Filmen om rälsbussarna och järnvägen från Södervärn är sålunda ett spännande kulturhistoriskt dokument. Och som sagt, se filmen och läs Christian Kindblads skrift. Eller omvänt! Det är berikande hur man än gör.