Moderniteten tar över i 60-talets Malmö

Den imponerande tidskavalkad som ryms inom vår serie Mitt Hjärtas Malmö, inbjuder till spännande nedslag i olika epoker i stadens 1900-talshistoria tack vare flera välgjorda stadsrundturer. Arne Wiréns film om timmarna före övergången till högertrafik 1967 (volym 3) är alltid lika givande att återkomma till. Det beror givetvis på att filmaren lät kameran gå och inte laborerade med några klipp, vilket lät sig göra under turen från Stortorget till Södervärn. Wirén lyckas ändå på ett utmärkt sätt redovisa citymiljöerna och man upptäcker nya detaljer staden.

WESSELS SKA BORT
Det samma gör Dan Jönsson i volym 5 med sin fem år äldre ”Sensommar i Malmö”, som är en fin skildring från det begynnande 1960-talet. Brittsommaren pågår för fullt och soljuset ger läckra effekter i den vackert kolorerade filmen. Gamla miljöer finns fortfarande kvar, men Malmö är på väg in i den modernitet, som präglade arkitekturen efter funktionalismen. Kronprinsen står redan på plats och ett nytt projekt formas, när arkitekterna August Ewes och Carl Melins klassiska Wessels-hus jämnas med marken. I Dan Jönssons film lockar Wessels med utförsäljning inför flytten till Jägersro hösten 1962. Sedan dröjde det inte länge förrän rivningen kom i gång och på denna plats skulle senare Kronprinsens skapare, byggmästare Hugo Åberg uppföra Hotell S:t Jörgen.

ELEGANT STRÅK
Fersens väg är ett av Malmös få eleganta stråk med god plats för gångtrafikanter, cyklister och motorfordon. I fonden Malmö Stadsteater, som ännu inte fyllt 40 år och fortfarande hade sitt urprungliga namn. Men genom decennierna har ju ordspråket ”kärt barn har många namn”, gjort rätt för sig.
Hösten 1962 var Gösta Folke teaterchef. Han hade efterträtt Lars-Levi Læstadius 1960 och var kvar på sin post till 1977, då tog Rolf Rembe vid.
Säsongen inleddes redan den 24 augusti med den franske dramatikern Jean Anouilhs pjäs ”Dans under stjärnorna”. När Dan Jönsson filmade Fersens väg annonserade Stadsteatern om den kommande premiären den 7 september för Franz von Suppés operett ”Boccaccio”: regi Folke Abenius, scenografi Härje Ekman, koreografi Holger Reenberg (teaterchef 1980-1983 efter Rolf Rembe) samt dirigent Håkan von Eichwald.