Vaktmästare Tage Ericsson var populär bland hyresgästerna i Malmgården; en alltid glad och hjälpsam person som ställde upp för både barn och vuxna i Eric Sigfrid Perssons berömda bostadskvarter.
Se på filmbilderna, när hyresgästerna gemensamt reser midsommarstången. Där dyker Tage upp bland löv och grenar med ett smittande leende.

HANDPLOCKAD
Tage Ericsson (1904-1993) och hans hustru Linnea (1905-1999) flyttade in 1935 när Malmgården var alldeles nytt. Han var handplockad för sina arbetsuppgifter av byggmästare Persson och hade arbetat på Malmgården redan när kvarteret var en väldig byggarbetsplats.
- Min far var ett alltiallo och under uppbyggnaden ansvarade han för allt byggnadsmaterial som kom till platsen.
Det berättar dottern Lena Persson, som föddes år 1938, och är Linneas och Tages enda barn. Framför henne ligger Tages fickur med en inskription på baksidan, som påminner om Malmgårdens uppförande året 1935.
- När jag föddes bodde mina föräldrar på Döbelnsgatan 6 vid Rörsjöparken. Där tillbringade jag mina första sju år innan vi 1945 flyttade till Rostorp.
- Min mor var född i Lund och arbetade i en bosättningsaffär i sin hemstad innan hon träffade min far. Han var däremot en riktig malmöpåg och växte upp tillsammans med sina åtta syskon i närheten av Värnhemstorget.

HYRDE UT DAMSUGARE
- Mina föräldrar var båda anställda av Eric Sigfrid Persson. Mor skötte bland annat turordningen till tvättstugorna. Hyresgästerna ringde på och anmälde att de önskade tvätta. Då skrev hon upp dem på en lista och så fick de hämta nyckeln när det var dags. Hon hade för övrigt hand om Malmgårdens samtliga nycklar vilket innebar att det kunde ringa på dörren när som helst under dygnet när någon hade låst sig ute.
- Linnea hade dessutom sinne för affärer. Hon observerade att det var få unga hyresgäster som ägde en dammsugare och därför köpte hon helt enkelt en Elctrolux, som hyrdes ut för 50 öre i timmen.
Lena Persson minns med välbehag sina tidiga barndomsår i Malmgården. Framförallt årstiderna som satte fart på fritidsaktiviterna på gården, där barnen rörde sig fritt och säkert, och där hyresgästerna kunde spela tennis eller idka vintersport när detta passade.
- När temperaturen sjönk på vintern var min far alltid ute med vattenslangen för att spola banorna till förträffliga skridskoisar. Han kunde hålla på hur länge som helst för att göra isen så bra som möjligt. Tage älskade barnen och de älskade honom. Jag minns, att sedan jag och mina föräldrar hade flyttat, skulle även en liten pojke flytta, och han tyckte givetvis att det vara tråkigt. Men han konstaterade, att nu betydde det inte så mycket eftersom fabror Ericsson inte längre bodde kvar.

JULSTÄMNING
Jularna var speciella med den spännande skyltningen på Östra Förstadsgatan och ljusgirlanger mellan husen. Lena Persson minns när brandkårens orkester blåste in julen på gården.
- Då var det stämningsfullt, tillägger hon.
Det bodde många barn i kvarteret och i Malmgården fanns en kindergarten (den tidens förskola), som sysselsatte de små några timmar varje dag. Skolan ägdes av lärarinnan Thines Ahlkrona och låg på Ehrensvärdsgatan 5.
- När vi skulle gå ut med fröken Ahlkrona använde hon en lång lina med små tampar, som vi barn höll oss i. Det var praktiskt, och hon hade kontroll över oss.

FLYTTADE 1945
Familjen Ericsson bodde kvar i Malmgården till 1945, när Tage fick ett arbete på Allhems förlag vilket gladde Linnea, som önskade att hon och hennes man skulle hinna att göra även annat i livet än att bo på arbetsplatsen.
-Min far var ständigt engagerad i Malmgården och dessutom var han byggmästare Perssons chaufför, och min mor gillade inte att han var borta så mycket. Mina föräldrar erbjöds att flytta till Perssons nya bostadsområde vid Ribershus, men mor var bestämd och tackade nej.
Därför slutade Tage Ericsson sin anställning och familjen flyttade till Rostorp. Lena började i Kirsebersskolan och när hon som stor flicka gick i skolan inne i Malmö passerade hon dagligen Värnhem.
- Då kunde det hända att min farfar Mauritz, den gamle stuveriarbetaren, satt och läste tidningen på Värnhemstorget så att jag kunde vinka till honom när jag susade förbi på cykel.

AKTIV PESIONÄR
Lena Persson utbildade sig till sekreterare, gifte sig och fick barn. Numera lever hon ett behagligt liv som pensionär med många aktiviteter, inte minst i boföreningen Russinet i centrala Lund.
- Det är ingen bostadsrättsförening, men vi hyresgäster har ändå ett inflytande över både boende och miljö, och vi har hand om vissa sysslor i fastigheten. Dessutom förfogar vi över en inglasad solbalkong där vi kan se både Turning Torso och Öresundsbron.
Lena Perssons boende innehåller både frihet och ansvar för hyresgästerna, vilket tangerar vad Eric Sigfrid Persson ville med sitt Malmgården för mer än 70 år sedan.