Fönsterflirten på Regementsgatan


Den populära författarinnan Alice Lyttkens.


Skvadronerna från Kronprinsens Husarregemente red ofta genom staden på väg till och från övningsfältet på Bulltofta. Därmed passerade truppen under den unga Alice Cronquists fönster på Regementsgatan vid korsningen med Davidshallsbron och Södra Förstadsgatan. Familjen Cronquist bodde i den våning, som i dag ligger ovanför Jensens Bøfhus.

SNART BERÖMD
Den vuxna Alice skulle bli den berömda författarinnan Alice Lyttkens (1897-1991), som i sina frispråkiga memoarer berättar om sin uppväxt i Malmö. I boken ”Leva om sitt liv. Minnen från sekelskiftet till 1930” (Bonniers, 1980) avslöjar läkardottern livet i Malmös societet och hur hon till och med - mot sin bestämda vilja - var föremål för landshövding Robert de la Gardies (1858-1937) heta känslor, som han uttryckte med blommor och blickar. Det var besvärande för en ung flicka i småstaden Malmö, där skvallret spred sig som en löpeld.
”Vi flickor visste att han gärna stod och glodde på oss under dansen, att han med andra ord var förtjust i unga flickor. Vi var fnissande smickrade över hans uppmärksamhet. Men närgången hade han mig veterligt aldrig varit mot någon.”
Hennes föräldrar var Antonie och Johan Cronquist. Pappan, välkänd barnläkare, var med om att bygga upp Flensburgska barnsjukhuset och hade sin mottagning i anslutning till familjens bostad. Han var de nödlidande barnfamiljernas vän och lät gärna sin dotter följa med på sjukbesök till de fattiga i stadens slitna kvarter.
Alice hade en några år äldre bror, men att hon var sin fars favorit framgår av memoarerna, där hon berättar att doktor Cronquist på sitt skrivbord hade sju bilder på sin dotter, och att han bytte bild varje dag.
Alice umgicks som tonåring i Malmös och Skånes förnäma familjer, som hade anknytning till kretsarna i husarregementets officerskår. Hennes bror Ludvig blev 1917 fänrik vid regementet med högsta betyg. Alice Lyttkens skriver:
”På Kronprinsarna fanns endast några få ofrälse, antingen förmögna eller också söner till högre officerare. Vad i all sin dar skulle lille Ludvig där att göra? De andra skulle mosa sönder honom med råhet och högfärd. Pappa skulle aldrig ha råd att hålla honom på samma standard som de flesta på regementet levde på. Och aldrig skulle pappa kunna hålla honom med egen häst. Såvida han inte gjorde pengar på nya växlar, som jag fick springa omkring i bankerna och omsätta.”


Den äldre brodern Ludvig var officer vid Kronprinsens Husarregemente.
OFFICEREN HÄLSADE
Ludvigs officerskamrater uppmärksammade givetvis Alice.
”En gång när jag satt och läste med boken i min fönsterkarm kom en skvadron ur regementet förbi. Jag såg på dem och då gjorde officeren – jag hade glömt vem det var – honnör upp mot mig. Efter den dagen gick jag gärna fram till fönstret när jag hörde klappret av hovar och tog förtjust emot vederbörande officers honnör därnere på gatan.
En gång när mamma och jag var i matsalen hörde jag skvadronen på avstånd. För att ge mamma bevis på hur uppskattad jag var fick jag henne fram till fönstret. Hälsningen kom som beställd, jag nickade älskvärt och vände mig säkert lite triumferande mot mamma. Men hon såg allt annat än förtjust ut när hon sa att de drev med mig och hade roligt bak mig rygg. Efter den dagen drog jag mig in i rummet så fort jag hörde hästtrampet.
En av dem frågade mig en gång varför jag aldrig syntes i fönstret mer, och jag svarade att jag hade annat att göra än stå och vänta på en skvadron ur Kronprinsens Husarregemente. Det var en hygglig prick, som jag tyckte om och hade lärt känna rätt bra.
Så var de romantiska - man kan kalla dem balkongscenerna – för alltid slut. Jag återvände till verkligheten med självförtroendet ytterligare naggat.”
Alice Lyttkens var en mycket produktiv författarinna och skildrade 1700- och 1800-talens Stockholm i ett stort antal romaner.
Hon gifte sig 1918 med advokat Yngve Lyttkens.


Alice Lyttkens hade fin utsikt från sitt fönster över Regementsgatan när husarerna red förbi. Foto: STEFAN ERSGÅRD
producerad av 040