Britta Magnusson (f. 1930) och Bengt Svensson (f. 1933) arbetade på Malmö Strumpfabrik i många år fram till företagets nedläggning 1992. Båda var fackligt aktiva och han var även fackklubbens siste ordförande.
- Jag bestämde mig för att stämpla ut som siste man vilket jag också gjorde, berättar Bengt Svensson.
Brítta och Bengt träffas en eftermiddag i Arbetarrörelsens Arkiv i Folket hus i Malmö för att tala om gamla tider på Strumpan. Dessutom passar de på att studera fackklubbens handlingar som förvaras i arkivet.
Britta (född i Danmark) flyttade från Köpenham till Malmö 1956 och träffade sin blivande man, den infödde malmöbon Karl-Erik Magnusson (1929-1996), som arbetade på Kockums förråd.

FORMERSKA
Produktionen i Strumpfabriken krävde många specialiteter bland personalen och Britta arbetade som formerska.
- Vi bodde på Finlandsgatan när jag började på Strumfabriken 1960 och det passade mig utmärkt att ha så nära till min arbetsplats. Till en början arbetade jag kvällsskift 17.00-22.00. Jag gick till jobbet när min man kom hem från sitt och tog över hemmet och barnen som var små i början av 1960-talet. Senare gick jag över till skiftet 07.00-12-00, men en dag krävde företaget att vi halvtidare skulle jobba heldag eller så fick vi gå. Det var bara att börja på heltid.
Bengt var bara tonåring när han började som cottonstickarelärling på Keifer Strumpfabrik som låg på Lundavägen. I närheten fanns också bl. a. Fougstedts berömda fabrik.

RÄTTIGHETER
Han kom till Strumpfabriken 1958, men hade blivit fackligt aktiv på sin tidigare arbetsplats och detta engagemang bibehöll han genom alla åren på Strumpan. Han brann för att fortbilda sina kamrater och kämpa för deras rättigheter. Britta var även aktiv i Beklädnas avdelning 15, klubb 600, som sekreterare med Bengt som ordförande.
- Minns du strejken 1987? Det var den värsta veckan i mitt liv och facklubbens styrelsen fick inte gå ut i strejk. Om konflikten hade pågått i två dagar till, hade den utvecklats till en nationell solidaritetsstrejk bland de anställda inom beklädnadsindustrin ute i landet, berättar Bengt.

HETLUFTEN
Bengt Svensson befann sig i hetluften när företagsledningen krävde hans avgång och sade upp honom. Dessutom fick 143 av hans arbetskamrater var sin stämningsansökan för olaglig stridsåtgärd. Men han och hans kamrater gick segrande ur kampen och företaget drog tillbaka sina krav. Beklädnas medlemmar stod eniga bakom sin ordförande.
Malmö Strumpfabrik etablerades i Malmö 1927 och drevs i liten skala på Storgatan 20 fram til 1929, då fabriken flyttades till Trelleborgsvägen. Där växte verksamheten och också antalet anställda. Strumpan marknasförde gärna sina produkter med hjälp av dåtida kändisar som Zarah Leander (hon gjorde reklam för Nivellastrumpan) eller världsartisten Maurice Chevalier, som faktiskt gästade fabriken i Malmö. Företaget producerade två marknadsförande filmer, 1934 och 1956.

MÅNGA KRISER
Under senare decennier påverkades även Strumpan av krisen inom textil- och konfektionsindustrin och personalen upplevde återkommande kriser med permitteringar och hot om utlokalisering av företaget.
Våren 1981 ville den statliga Eiserkoncernens styrelse slå samman Eiser Strump AB och Malmö Strumpfabrik till ett företag med ledning och administration i Borås.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz från Malmö gjorde moststånd i riksdagen. Hon fick stöd av fabrikens företagsläkare Bo-Ebbe Löfberg, som i ett brev den 4 mars 1981 skriver till henne:
”Min mottagning här gör att jag kommer i kontakt med alla dessa 50, som fått uppsägning och äro deprimerade och ledsna att mista sitt arbete. De flesta är unga flickor, för vilka framtiden ser mörk ut”.
Doktor Löfberg återkommer till Skantz den 6 april 1981:
”Tack för din fina insats för Mamö Strump. Jag hörde med intresse Din debatt med den hala ålen Åsling”.
Löfberg avser här Nils G. Åsling (c), som var industriminister i den borgerliga regeringen 1979-1982.
Britta Magnusson och Bengt Svensson är dock inte bittra. De minns med glädje alla sina arbetskamrater och inte minst alla dem som kom från andra länder.
- Det var fint med den etniska mångfalden på Strumpan, menar de båda.
I dag är Bengt Svensson - inte oväntat – ordförande i PRO Beklädnadsettan.
När han tar avsked från Britta utanför Folkets hus, säger hon.
- Det var alltid lika roligt att komma hit en gång i veckan för att gå på facklig
kurs. Det var viktigt för oss alla att vara väl insatta i lagar och regler som gällde på arbetsmarknaden.

ARBETETS DÖTTRAR
Britta var dessutom tillsammans med sin kollega Majken Friberg ansikten för sina arbetskamrater och fabriken i dokumentärfilmen ”Arbetets döttrar”, som spelades in 1986 av filmarna Jean Hermanson och Torgny Schunnesson.
Våren 1991 visades konstnären Gerhard Nordströms porträtt av Britta Magnusson och tre av hennes arbetskamrater i den uppmärksammade utställningen ”Textilarbetarporträtt” på Arbetets Museum i Norrköping. Bilderna tillkom på initiativ av museet och bekostades av Beklädnadsarbetarnas förbund.