En mustang som gick att tämja

Man tämjer inte en mustang i första taget. Skulle man kunna tro.
Men det gick i Malmö 1973 med spårvagn nr 74, när Malmö Lokaltrafik (verket hade 1971 bytt namn från Malmö Stads Spårvägar) definitivt gjorde sig av med sina skönt gröna mustanger, en grupp fredliga trotjänare som lät sig utrangeras. Därmed hade all spårvägstrafik lagts ner i staden.

PROTESTER
Men det passerade inte utan allmänhetens ilskna protester, det vill säga de många passagerare som sedan mitten av 1940-talet hade pendlat till och från Limhamn/Sibbarp med de kära spårvagnarna. Nu hade emellertid bussarna tagit över och de dieseldoftande linjerna 30, 31, 33, 34 o.s.v. trafikerade stadens gator och vägar sedan övergången till högertrafik år 1967.
Fyran fick leva ytterligare några år, men det oåterkalleliga slutet skulle komma.
Fredagen den 27 april 1973, omkring kl. 19.00, avgick sista ordinarie tåg (man säger så även om spårvagnar) från Sibbarp till Gustav Adolfs torg.
Sista tåget till stan utgjordes av motorvagn nr 74 med släpvagn nr 190.
Entusiasterna talar gärna om vagnarnas interna nummer, och det vittnar om en verklig kärlek till detta spårbundna transportsätt, som tillika var så väldigt miljövänligt. En såndan logistik hade Malmö varit värd i dag. Tyvärr tänkte inte makthavarna i sådana banor 1973.

SARDINSTUVERI
Trettio år tidigare ökade antalet resande på linjen Malmö-Limhamn och politikerna beslöt att köpa nya och moderna spårvagnar. Behovet var stort, inte minst när allmänheten tydde MSS som ”Malmö Sardinstuveri”, så trångt var det alltså på spårvagnarna.
1943 beslöt Stockholms kommun att köpa in Mustanger och Malmö hängde på. Den 21 januari 1944 beslutade stadsfullmäktige i Malmö att köpa tio motorvagnar. En av dem var just nr 74 som avslutade spårvägseran 1973.

ETISK DEBATT
Men själva förspelet till köpet vållade en pressetisk debatt i Malmö i december 1943.
Arbetet (som då var eftermiddagstidning) publicerade nämligen den 30 december det beslut som Styrelsen för Malmö Stads Spårvägar gjorde om att föreslå inköp av Mustangerna. Det gillade inte Sydsvenskan och Skånska Dagbladet, och därmed utbröt en mindre fejd om Arbetets respekt för publiceringsreglerna.
Uppretade Sydsvenskan skrev i ett ledarstick:
”Det anmärkningsvärda härvidlag är, att spårvägsstyrelsens sammanträde tog sin början kl 2 och pågick i närmare två timmars tid. Tidningen Arbetet gick i press redan kl 1 men kunde icke förty bringa ett meddelande om vad styrelsen skulle komma att besluta. Tidningens clairvoyance får väl ställas i samband med de intima relationer, som den har med styrelsens ordförande, direktör Harald Lindvall. Det är också i en intervju med denne, som tidningen framlagt saken.”
Men hur som helst, det var en bra nyhet som Arbetet var först med. Toppmoderna och miljövänliga spårvagnar var malmöborna inte bortskämda med – då som nu.