I skuggan av Kockumskranen

Promenera gärna längs Isbergs gata i Dockan-området i Västra hamnen i Malmö. Stanna framför Stadsarkivets byggnad och se ut över området mittemot. Här låg hall 5, som var den sista stationen för de stora stålsektionerna innan de nådde fram till dockan där de i skuggan av den väldiga Bockkranen, malmöbornas kära landmärke Kockumskranen, fogades samman till färdiga fartyg.
Bo Nilsson (f. 1935) var verkstadschef och ansvarade för all skrovverksamhet i hall 5 och stora byggdockan. Han hade hade en nyckelposition i den för en utomstående invecklade process, som det var att bygga ett stort fartyg på Kockums varv. Han var chef för omkring 700 man på yttre skrovavdelningen, där sektionerna hanterades när de kom från inre skrovavdelningen som var hallarna 3, 4, 7 och 8. Här var Rune Lindkvist verkstadschef, och han skulle senare ingå i Kockumsgruppen tillsammans med sin kollega Bo Nilsson.

ETT ”VERKTYG”
Bockkranen var från mitten av 1970-talet ett ”verktyg” för Bo Nilsson och hans medarbetare när de skulle fullfölja ingenjörernas ritningar.
- Sektionerna som kom från inre skrov vägde 200-300 ton per styck och vi satte samman dem till större sektioner i hall 5. Lyften ut till dockan hade nog en medelvikt av 1.000 ton. Den tyngsta sektion, som kranen har lyft vägde 1.580 ton, men det räknades som ett provlyft, så det fick vi inte göra om. Kranen var nämligen byggd för att lyfta max 1.500 ton. Men däremot ägde Kockums den enda kranen i världen, som kunde lyfta en färdig ubåt och sätta den i sjön.
Bo Nilsson återvänder till platsen för sitt gamla arbete varje onsdag förmiddag som sammanhållande för Kockumgruppen, som har sin verksamhet förlagd till Stadsarkivet. I gruppen deltar pensionärer från varvet indelade i tre grupper med tre man i varje. De sammanträder därmed var tredje vecka, men Bo Nilsson är på plats varje vecka. Dessa veteraner från Kockums, som arbetar ideellt, inventerar bilderna i varvets omfattande arkivmaterial, som har överlämnats till Stadsarkivet. Enbart Kockums bildarkiv uppskattas innehålla drygt en miljon bilder av vilka omkring 10.000 har bearbetats. Alla ska helst identifieras och läggas in i arkivets databas vilket Bo Nilsson verkar vara ouppnåeligt..
Förutom Bo Nilsson deltar för närvarande följande pensionärer i projektet:
Sven Bengtsson, Jan Bergqvist, Lars-Åke Böös, Bengt Fritz, Bonnie Gustavsson, Nils Johnsson, Göran Jönsson, Sven Lindahl, Rune Lindkvist och Bengt Påhlsson.
När Bo Nilsson stiger in i Stadsarkivet hus får han en påminnelse om Kockumstiden eftersom hans högste chef hade sitt kontor i denna byggnad.

UPPOFFRING
Han är kockumit sedan tonåren och kom som 16-årig praktikant till varvets mallvind redan 1952.
- Mina föräldrar gjorde en ekonomisk uppoffring när jag fick ta realexamen på Johannes Samrealskola. Jag ville utbilda mig tlll ingenjör och när jag framförde detta önskemål till min far var han först tveksam, men svarade ja. Det krävdes emellertid ett års praktik för att komma in på Tekniska gymnasiet i Malmö. Den fick jag 1952 på Kockums. Jag kom sedan in på Teknis utan några problem och jobbade på loven på min blivande arbetsplats. När jag sedan var klar med skolan fick jag anställning direkt.
Bo Nilsson gjorde karriär som varvstjänsteman utan att vara civilingenjör. Han kommer dessutom från en arbetarmiljö, där det inte var självklart att barnen skulle få tillfälle till utbildning. Men Sigurd Nilsson (1905-1988) och hans hustru Elli (1907-2000) ville annat.
Sigurd var uppvuxen på landet men för att undslippa en framtid som dräng tog han i mitten av 1920-talet värvning på Svea Livgarde i Stockholm. I huvudstaden träffade han sin blivande hustru Elli (1907-2000) som kom från Åland. År 1928 flyttade Elli och Sigurd till Malmö, där han fick arbete som utrustningsplåtslagare på Kockums. Men i början av 1930-talet drabbades den unga familjen, liksom många andra, av depressionen och Sigurd förlorade sitt jobb.
Han blev då fastighetsskötare och ansvarade under andra världskriget för fastigheter vid Klostergatan i Rådmansvången i Malmö. Sigurd Nilsson började senare att arbeta fackligt på heltid, först som exepeditör och sedan som ombudsman i Fastighetsarbetareförbundet i Malmö.