Viktiga filmbilder av det förgångna

Bertil Nibéus (f. 1937) tillhör de betydelsefulla svenska filmare som dokumenterar sin tid. Därmed har de skapat en ovärderlig bildskatt att jämföra med, när perspektivet på det förgångna börjar att ta form.  Pensionerade urmakaren Bertil Nibéus i Malmö började filma när dottern Hanna  (f. 1961) föddes och hans produktion omfattar omkring 20 filmer fram till 1973.

1900-TALETS HISTORIA
Hustrun Ritva (f. 1938) delar sin makes intresse för både film och för den fotografiska bilden, och hon registrerade hans produktioner när filmerna skulle deponeras till Filmarkivet i Grängesberg. Detta arkiv har upprättats av Svenska Filminstitutet på uppdrag av regeringen, och är en nationell räddningsaktion för att bevara filmer i klimatkontrollerade utrymmen och garantera deras hållbarhet. I arkivet förvaras film som speglar 1900-talets historia; föreningsfilm, hembygdsfilm, företagsfilm samt instruktions- och undervisningsfilm.

- Jag använde först en dubbel 8 av märket Carena Zoomex och skaffade senare en dubbel 8, Paillard Bolex H8 som hade ett 16 mm-hus.

Bertil Nibéus produktion motsvarar väl de kriterier som krävs av filmarkivet och han skildrar bland annat en unik skånsk landsbygd i filmen ”Från en gammal gård på Näset”, som är gården Lillhagen i Höllviken där Ritva Nibéus tillsammans med sin syster Terttu (f. 1940) växte upp som adopterade finska krigsbarn.

Bertil har arbetat som urmakare sedan tonåren och utbildades på Borensbergs Urmakarskola i Motala.

ESTETISKT
I 23 år var han anställd i Rydéns Uraffär på Baltzarsgatanoch fortsatte sedan i 25 år hos Rolex på Gustav Adolfs torg. Han är en hantverkare av den gamla stammen och besitter en säker känsla för det estetiskt tilltalande, som även återspeglas i hans berättande i film och foto.

Bertil Nibéus har dokumenterat livet på sin gamla arbetsplats, Rydéns Uraffär, och så har han förstås gjort den film som ingår i volym 1 av Mitt Hjärtas Malmö, om en tur med M/S Örnen. Fast då hette han fortfarande Nilsson vilket framgår av förtexten.

- Det var 1963 när vi hade varit gifta i tre år. Jag gjorde inte något scenario i förväg utan improviserade. Sedan klippte och skarvade jag själv filmen. Jag filmade ofta med stativ för att inte vara en ”hoppjerka”, men just med båtfilmen arbetade jag utan stativ och kunde röra mig fritt ombord. Med några få undantag var det ingen som brydde sig om mig.

- Men i Nyhavn var det några gubbar med öl i händerna som hytte åt dig, tillägger Ritva.
Ritva ses i några sekvenser i filmen, men framför allt i filmens slut, när hon hemkommen till Malmö vilar fötterna och packar upp varorna efter inköpsrundan i Köpenhamn.

Regissör Jan Troells filmkonst inspirerar Bertil Nibéus.
- Hans kortfilmer är väldigt fina. Jag uppskattar dem mycket, säger han.

Bertil Nibéus är också en skicklig stillbildsfotograf och kan bland sina många projekt räkna in en inventering i bild och text av den offentliga konsten i Malmö.